Detta är endast exempel på vad jag menar med svårläst text:

hej vännen,,,vad gör du,,,själv så sitter jag här och skriver lite,,det är inget bra på tvn,,,kramar r.

hej vännen.. vad gör du,själv så sitter jag här och skriver lite.det är inget bra på tvn.kramar r.

hej vännen. Vad gör du? Själv så sitter jag här och skriver lite,det är inget bra på tvn. Kramar R.

Idag skall jag domdera och gnälla lite över estetik och grammatik... Inte för att jag själv skriver rätt hela tiden, utan över folk som inte kan skilja mellan olika sätt att avsluta sina meningar, och folks val av färger på sina Spaces och Bloggar.

1) Varför avslutar vissa sina meningar med massor av komma tecken, i stället för punkter? Det är bara svårare att läsa, och är man som jag dyslektiker så blir det bara bajs av allt som har skrivits... Ok, man kan råka göra fel, men jag ha sett bloggar där personer kontinuerligt använder komma för att avsluta en mening.

2) Vart har estetiken och färgkombinationerna tagit vägen? Så snyggt är det inte med grön bakgrund och röd text, eller rosa text på blå bakgrund. Allt det skapar är en viss känsla av orolighet i magtrakten, och värkande ögon. Lägger man sedan till typsnittet "Lucida Handwriting"  så blir det totalt omöjligt att läsa vad som står.

3) Visst är det snyggt med bilder, men de får inte ta över en sida och göra den rörig...

Kan det vara så att dessa författare inte vill att man skall kunna läsa deras sidor?

Can't live without you, eller som den heter på bulgariska: "Ken Lee"

 

Och efter lite övning:
 

Man bara MÅSTE älska denna kvinna för detta....

Igår var jag på Stråket och käkade lite, och tog mig en pilsner i fin vädret. Sedan vi knallat hem kollade jag på Superman på TV4 film och sedan var det hopp i säng för min del. Fast vidare gott sov jag inte, vaknade ett antal gånger av att sängen var dyblöt av svett, om det var pga av värmen eller smärtor kan jag inte avgöra. Ont har jag haft i över ett år nu så jag är ganska van vid dem och de kommer INTE att gå över eller försvinna, utan snarare så blir de värre för varje dygn som går...

Det väl rent utsagt fördjävligt att man skall behöva vänja sig vid att ha ont...

Tror ni på fan att det inte blev någon operation i alla fall... Kirurgen trodde inte att mina smärtor berodde på bråcket och operationen skulle ta 2-3 timmar, var hans ursäkt och sedan hänvisade han mig tillbaka till hälsocentralen! Så här sitter jag nu, men mina smärtor men utan hjälp

Nu är det inte lång tid kvar tills att jag skall förpassa min rumpa ned till Östersunds Lasarett, för att påbörja min operation...

Jag känner mig lugn, men vaknade klockan 5 i morse, av att solen sken rakt i nyllet på mig. Känslan av av att det var tidigt hade jag, men hoppades i alla fall att klockan skulle vara lite mer än vad den var. Jag har enligt gängse procedurer inte fått äta något sedan 24:00, fast det är helt OK, eftersom att jag inte är speciellt hungrig när jag vaknar på morgonen, dock för jag inte dricka något 2 timmar innan operationen och jag börjar bli attans så törstig.

Bråck uppkommer ofta vid någon kroppsansträngning. Bukhinnan med del av bukinnehållet, vanligtvis tarm eller stora bukförhänget, kan tränga ut genom bukväggen. På detta vis bildas en säck med bukinnehåll, som endast har bukhinna och hud kvar som bukvägg. På utsidan syns bråcket som en utbuktning under huden.

Man kan ha bråck på flera olika ställen i bukväggen. De vanligaste bråcktyperna är ljumskbråck (inklusive pungbråck hos män), femoralbråck ("lårbråck"), navelbråck och ärrbråck. Det allra vanligaste bråcket är ljumskbråck.

Symtom

Bråck

Bråcksäcken med eventuellt innehåll kan åka ut och in genom öppningen i bukväggen. Vanligtvis försvinner bråcket när du ligger ner. Du kan ha ljumskbråck utan att det ger symtom.

Symtom kan uppstå i form av:

• Molande värk
• Tyngdkänsla
• Obehagskänsla
• Buksmärta

Inklämt bråck

Om bråcket fastnar och inte går att peta tillbaka in i bukhålan, kan tarmen bli inklämd. Det är allvarligt och innebär att du får ett slags tarmvred.

Symtom kan uppstå i form av:

• Intensiv buksmärta, som kommer i intervaller.
• Illamående och kräkningar.
• Oförmåga att släppa gaser.
• Att buken blir spänd och ömmar.
• Att bråcket blir ömt.

Egenvård

Bråck går inte över av sig själv och du kan inte själva bota det.

Nu när det är mindre än 24 timmar tills att man ligger under kniven, så känns det lite nervöst. Fast jag tar det för vad det är, och kan stå ut med nästan vad som helst för att slippa ha ont hela dagarna.

Men den här videon är inte vad den är...

  

Tänkte bara...

 
Vem kan motstå chansen att dansa med Darth Vader och en Storm Trooper?

When life gives you lemons...

... paint it gold and give it to a poor child

... form it like a dildo and put it up your ass

... see it as a metafor for a prison-rape

... eat that shit and make funny faces

... be sure that AIDS is next

... slize that fuck and make glasses of it

... paint it gray and throw it at your neighboors window

... eat it with a glas of milk

... be glad to finally get something out of life

... you know that you´re screwed

... form it like a head and pretend it´s your friend

... watch your back

... rob a bank, buy a house to your friends and kill yourself

En glad överraskning...


Jag fick just veta att jag har fått en ny tid för operation, och den är redan på måndag. Samma tid och plats.

Att vara en lönnmördare, assassin eller som det egentligen heter Hassassin eftersom att de brukade Haschis innan de gav sig ut på uppdrag, kan inte vara den lättaste saken på jorden, och att spelet Assassins Creed sedan är linjärt, enformigt och helt enkelt ett plattforms spel i en otroligt bra 3D miljö gör tyvärr inte spelet bättre.

Känslan finns där, grafiken och ljudet är kanon bra. Storyn i spelet är en av de bästa på mycket länge, MEN eftersom att man själv inte får välja HUR, VAR och NÄR man skall slutföra sitt uppdrag får tyvärr inte spelet allt för många poäng av mig. Har man väl avinstallerat spelet så MÅSTE man spela igenom tutorials, lyssna på långa monologer/dialoger och annat tjafs innan man kan komma till skott att börja spela igen.

Spelet har nu funnits på marknaden ett par månader, men innehåller fortfarande många buggar i PC versionen, samt många extra funktioner från plattforms versionerna har blivit borttagna i PC versionen. Men man kan ju alltid hoppas att de två efterföljarna till detta spel gör spelet bättre, för potentialen för ett extremt bra spel finns, det gäller bara att utnyttja den.
     

Natt, sömn sedan morgonstund.

Hela denna vecka har jag varit "jätte duktig", eftersom att jag har gått och lagt mig tidigt (alltså runt midnatt) och även somnat. För att sedan självmant vakna vid 6:30 snåret varje dag. Vilket är en bra start inför min praktik. Då blir istället frågan, vad f#n hittar man på? Jag har inga pengar, är ganska less på att blå stirra på datorn, och vet att jag får ont i magen om jag går ut och promenerar...

Men det är förhoppningsvis bara 1 månad kvar i alla fall av att ha en mycket kass ekonomi och vara beroende av socialbidrag. Fast sedan blir det ju förstås en månad till innan man får första lönen, och då är det September och hösten är här.

Nu kommer jag äntligen att ha något att göra på dagarna, i alla fall från och med nästa tisdag och en månad framåt. För då jag börjar en praktik som fakturahanterare på ett företag som heter Admina. Jobbet består av elektronisk hantering av fakturor i ett komplett system som kallas Elektronomi.

Tanken med praktiken är att lära mig att hantera systemen för att sedan få en fast tjänst.

I juli avslöjades de första detaljerna kring DICE nya titel Mirror's Edge och till stor förvåning visade det sig att det inte handlade om en traditionell actiontitel. Spelet är starkt inspirerat av parkour samt free running och kommer därför kräva att du använder akrobatik och inte eldkraft om du vill överleva. Vilket också innebär att du kommer spendera mycket tid på hög höjd, åtminstone att döma av de skärmdumpar och trailers som är släppta.

Då sitter man här igen, natten har passerat och solens strålar lyser över horisonten. Ännu ett dygn har passerat och jag har inte sovit på grund av att jag har ont i buken. För att ni skall förstå hur ont jag har kan jag berätta om hur jag har regerat tidigare i mitt liv när jag har skadat mig.

Hagen och jag...
En dag för några år sedan skulle jag ut och övningsrida barbacka, något som inte gick allt för bra eftersom att hästen gick åt ena hållet och jag svängde åt andra. Efter någon timmes ridande i en snötäckt hage, som vi lånat av en lokal ridskola, så gjorde jag en snygg sidovolt men råkade landa på en bom som låg begravd under snön.
Jag hör ett knak från bröstkorgen, tappar andan och konstaterar lite lugnt att jag har brutit minst ett revben strax under högra armhålan.
Så jag går lugnt fram till min flickvän, och ägare av hästen, och säger: "Du, vi får nog ta bussen till akuten eftersom att jag har brutit minst ett revben". Sagt och gjort, vi promenerar ca 1 km genom skogen för att ställa in hästen igen i stallet och sedan invänta bussen tillbaka till Östersund.
Efter att ha pratat med sjuksystern i mottagningsluckan på akuten, som konstaterar att jag har brutit minst ett revben, meddelar hon att det inte finns någon akutläkare som kan hjälpa mig, så promenerar vi lugnt hem, utan vare sig akutvård eller smärtstillande.

Svärdet i benet...
1991 åkte jag och en kompis till Lanzarote på semester, väl där så inhandlades bland annat ett samuraj svärd. Ett svärd som jag sedan har haft som utsmyckning på diverse olika platser i min lägenhet. Då den här historien utspelar sig, så var det placerat ovanpå min TV, och flera gånger var det på väg att trilla ned när vi hoppade omkring och nojsade i min lilla 45 kvadratmeters lägenhet. Så tillslut en kväll bestämde jag mig för att flytta på det så att ingen skadade sig om en olycka inträffade. Nu kan ju vems som helst se vart detta barkar... Jag tar tag i skidan med ena handen och vänder mig om för att bära bort paketet, när jag råkar slå i TV med bakkanten av skidan. Svärdet glider snällt och fint ut ur sitt skyddande fodral och mitt nästa steg leder direkt in i svärdet. Så nu har jag ett svärdsblad ca 5 cm in i låret. "Fan, jag har inte tid just nu att bli skadad" muttrar jag för mig själv. Drar ut svärdet och placerar det i bokhyllan, för att sedan förgäves leta efter ett förband.
"Ja, ja... det får väl bli ett lakan dårå.." tänker jag och gör ett hyfsat förband av ett lakan samtidigt som jag ringer en kompis och ber att han tar med sig ett 1:a förband från sitt jobb. "Men jag är inte på jobbet, jag är på dykpub!" säger han. "Kan du ta med dig ett förband efter du har pubbat klart då?" säger jag. Ett par timmar senare och jag har gått och lagt mig för att läsa lite, så ser jag ytterdörren sakta smygas upp och ser min polares ansikte spanades besviket efter allt blod han trodde skulle vara över hela lägenheten.
Jag brydde mig inte ens om att gå ned till akuten dagen efter, vad skulle de kunna göra utöver vad jag redan hade gjort efter lite shopping på apoteket?

Bilar är hårda, men jag är hårdare...
En mycket tidig sommar morgon, för många år sedan var jag på väg hem från Frösön till min dåvarande bostad, lämpligt placerad mitt emot akuten i Östersund. När jag går där på trottoaren och filosoferar, så hör jag hur en bil varavas och tynas. Så jag börjar se mig omkring för att se vart den rackaren är. När jag inte kunde se bilen men höra den, så struntade jag i det hela och fortsatte min stilla promenad hemåt. Plötsligt hör jag skrikande däck och att bilen är MYCKET nära, så jag vänder mig om precis lagomt för att kunna konstatera att det är en sedan, eftersom att bakluckan träffar mig hårt...
... ALLT BLIR SVART...
... när jag sedan kvicknar till så har jag ingen aning om vart jag är eller vart jag var på väg, men börjar att gå igen. Ser att en Statoil-mack kommer närmare och det ringer en liten klocka i mitt huvud som säger att detta är fel. Så jag stannar, tittar mig omkring, konstaterar att jag är på Frösön och bor åt andra hållet, så jag vänder mig om och fortsätter min promenad hemåt...
När jag väl är hemma så väcker jag min flickvän och säger att hon inte får sova på min arm och axel eftersom att jag har ont den. Gissa vart hon ligger, när jag vaknar ett senare på förmiddagen. Jag berättar igen för henne, om nattens lilla äventyr samtidigt som jag försöker att klä på mig. Vilket går mycket bra så länge som jag inte behöver lyfta högra armen högre än några centimeter ut från höften. Nåja... det var i alla fall nära till akuten, så jag knallar över gatan och in för en liten undersökning. Efter ett par timmar senare, och två olika röntgen sessioner så får jag veta att jag har slitigt sönder alla muskelfästen i höger axel och skulderblad, men inte brutit ett enda ben. Jag får en snygg mitella, tackar läkaren och knallar hem igen...


Detta är bara ett axplock av historier där jag har skadat mig allvarligt, men har man en hög smärt tröskel. År av kampsportande och en karriär som stuntman, så är det inte så konstigt att om jag säger att jag har ONT så är det vad andra människor skulle beskriva som: